Bit of Everything

"Är du simmerska?" frågade min granne mig igår. "Nej", svarade jag. "Men du måste ha tränat väldigt mycket" kontrar hon med då. "Nej, verkligen inte", svarar jag och förstår direkt att det är mina axlar hon syftar på. Mina breda axlar som så många gånger har fått mig att byta överdel för att försöka dölja dem. Jag har själv ibland skojat om att jag var simmerska eller bodybuilder i mitt förra liv men mina vänner har inte hållit med. "Du har väl inte så breda axlar", påpekar dem. Och det kanske jag inte har heller, inte så att andra människor tänker på det. Gånger då det blir mer märkbart är när man ska trängas i baksätet av en bil och mina axlar inte riktigt får plats. Hur jag än vrider och vänder på mig så slutar det med att jag får böja mig framåt för att axlarna ska få den plats de behöver. Att ha uppsatt hår, kort hår, bara axlar, halter-neck, toppar med smala band samt polotröjor är något jag aktar mig noga för och jag gör allt för att axlarna inte ska få mer uppmärksamhet än nödvändigt. Detta skiter sig dock på sommaren då jag ändå klär mig i bandeu-bikiniöverdelar, har uppsatt hår och klänningar med smala band trots att jag vet att det bara gör att axlarna ser ännu bredare ut. Att jag har så kallade kärlekshandtag, inte en superplatt mage eller slimmade vältränade ben är inget som stör mig särskilt mycket för lägger jag bara manken till och börjar träna lite vet jag att jag kan ändra på det. Axlarna har dock alltid varit breda och oproportionella mot resten av min kropp och så kommer det för alltid att vara. Jag är byggd såhär och detta är mina axlar på min kropp. Jag måste bara lära mig att acceptera och leva med det!