Det brinner...
Kategori: Vardag
Det händer då och då att grannens brandvarnare tjuter, antagligen på grund av matlagning (hoppas jag för annars får jag be så hemskt mycket om ursäkt att jag inte ringde brandkåren). Igår när jag kom hem från jobbet och steg in på uppfarten hörde jag åter igen tjutet av en brandvarnare så jag stannade och lyssnade lite. Den slutade dock inte att tjuta denna gången och när jag väl hade fått fram husnycklarna och vridit om låset insåg jag att tjutet kom infrån vårt hus. Paniiiik! Gick fort in och försökte lokalisera ljudet som kom från nedervåningen. Funderade aldrig så mycket över ifall jag skulle möta en fullt utvecklad brand utan gick som en robot - lugnt men bestämt, rakt ner för trappan där jag varken möttes av rök eller rökdoft utan enbart av ett jääääävla tjut. Nådde trots mina 177 centimeter inte upp till brandvarnaren utan stod och hoppade en stund med önskan om att den skulle lossna från taket tills jag insåg att det var lika bra att kliva upp på vårt vingliga, sköra glasbord som stod strategiskt placerat under brandvarnaren. Bordet höll, jag fick tacka och lov inte tinnitus och brandvarnaren blev tyst.....
En stund i alla fall. Klockan 06.35 imorse fick vi ett obehagligt uppvaknande då brandvarnaren drog igång igen. Att vakna upp till tjutet av en brandvarnare (en meter utanför sovrumsdörren som dessutom var öppen) har jag aldrig tidigare gjort men fy vad obehagligt det var. Ironiskt nog hade Simon lyckats stänga av alla sina alarm en halvtimma tidigare och därmed försovit sig. Han har brandvarnaren att tacka för att han inte kom försent till morgonmötet. Hur bra det än må vara att ha en brandvarnare som "känner på sig" när någon i huset håller på att försova sig tänkte jag införskaffa en ny och förhoppningsvis mer pålitlig brandvarnare redan nu i helgen. Slutet gott ♣
