Bit of Everything

Dag 1
Uppsting klockan 02.45 för att bege oss mot Arlanda. Att äta frukost och dricka öl klockan 05 på morgonen är helt normalt, i alla fall på en flygplats. Vi flög reguljärt med Norwegian och anlände till Dubrovnik i Kroatien klockan 9.30 som planerat. Som alltid var chocken märkbar när vi gick mellan flygplanet och bussen som skulle ta oss in till terminalen. Värmen! Ankomsten gick smidigt och vi fick ganska snabbt tag på vårt baggage och gick vidare till entrén där en taxichaufför väntade på oss. Vi hade bokat transfer hemifrån i form av privat chaufför som skulle köra oss från Dubrovnik till Budva i Montenegro. Mellan 90-110 Euro kostar en sån resa och vi bokade med Taxi Dubrovnik men blev omdirigerade till ett annat bolag då Taxi Dubrovnik var fullbokat. Vi hittade vår chaufför direkt och bilfärden började. Vid gränsen blev det ett stopp på lite drygt en timma då vi skulle igenom en passkontroll för vardera land. Det visade sig att bilen vi färdades i var lik en annan bil som inte skulle få åka igenom vilket gjorde väntetiden dryg. Polisen är inte så effektiv och man märker att det är lite av en öststatsmenatlitet då de prioriterar lite som de vill. Miljön utanför bilen var dock häfigt och vi klev ur för att skåda de höga bergen bakom havsvikarna samt ett kraftigt åskoväder som pågick långt bort över bergen. Under resten av bilresan fick vi se det fantastiska kustlandskap som Montenegro har att erbjuda samtidigt som chauffören pekade och berättade om olika ställen vi åkte förbi. Från Perast åkte vi bilfärja en kort sträcka och kunde se både Tivat och bukten in mot Kotor på håll. Så vackert! Klockan 14 anlände vi till vårt hotell – Villa Bojana som låg cirka en kilometer från stranden och bargatan i Budva. Hotellet låg i ett väldigt lugnt område med vanliga bostadshus, parkeringar och en supermarket runt husknuten. Vi blev varmt välkomnade av personalen och fick direkt sätta oss ner i deras mysiga resuaturang under stora vinrankor som hängde över oss och skuggade den heta solen. Vi blev bjudna på välkomstdryck (vi valde svalkande Coca Cola vilket personalen skattade åt då de tyckte att vi skulle välja vin eller prosecco) och en stor tallrik med lokala specialiteter samtidigt som personalen ordnade med incheckningen. Tallriken bestod av inhemsk getost, lufttorkad skinka, meloner och någon slags brödpinnar. När vi hade ätit en stund blev vi visade upp till vårt lilla, fräscha rum med handdukar formade till svanar, där vi bytte om innan vi begav oss på restaurangjakt för en lunch. Det var otroligt varmt så vi fick snabbt bestämma oss för ett ställe där vi beställde varsin matbit. En stor köttfärsbit (400g) fylld med massor utav ost och täckt med massor utav ost (kallad pljeskavica) och till det väldigt lite pommes frites och en tomat- och salladsbit.

Att det var mer kött än tillbehör var något som vi upplevde under hela vår visstelse och de flesta portioner var enorma. Priserna var lägre än i Sverige både för mat men framför allt för den inhemska ölen – Nik (Niksicko) som endast var god om den var riktigt iskall vilket visade sig vara svårt att få tag på över allt – kall öl alltså.

Efter lunchen gick vi tillbaka till hotellet och gjorde det man inte ska göra för att inte förstöra dygnsrytmen. Vi sov. Vi var så trötta efter den tidiga uppstigningen och värmen (34 grader) tog kål på oss. Vi vaknade igen när mörkret hade fallit och det var dags att bege sig ut på middagsjakt. (Det känns som vi åt typ hela tiden.) Vi hittade ner till bargatan och strandvägen, gamla stan och slutligen hittade vi en restaurang på stranden där vi beställde varsin carbonara. Därefter haltade vi hemåt, eller jag haltade då jag invigde ett par nya skor som inte var snälla vid kombinationen värme, svullna fötter och grov sand mellan tårna. Detta skoskav fick jag för övrigt stå ut med resten av resan då alla mina skor satt åt precis över mina blodiga blåsor på hälen och skoskavsplåstrena inte ville sitta på plats. Jag tänkte köpa ett par flipflop men det blev liksom aldrig av…

Dag 2.
Kanske fick vi årets bästa sömn den första natten. AC’n på rummet var precis lagom svalkande, lite väl högljudd men första natten var det inget som störde våra trötta kroppar. Klockan 8.45 gick vi ner i hotellets restaurang där det var frukostbuffe i någon form av inhemsk/rysk(?) frukost. Fetaost, någon slags korvskinka, hembakta ljusa frukostbullar, pizzabullar med ost och skinka, tomater och vattenmelon blev hela veckans frukost för min del. Det fanns väldigt mycket konstiga giffelliknande kakor av någon slags smördeg med olika fyllningar i så som kött, lök, ost, ägg och grönsaker (gibanica). Det var också väldigt mycket mjuka nötkakor och syltkakor som inte riktigt föll mig i smaken. Stekt ägg, krämiga pastasallader, pastejer, friterade fiskbitar, korv och stekt fläsk fanns också vilket inte föll mig i smaken det heller. Men summan av kardemumman var det kul att få testa något annorlunda och frukosten var väldigt fräsch. Jag blev totalt förälskad i vattenmelonen som var helt annorlunda än den vi köper i Sverige. Åhh så god! Efter frukosten lade vi oss vid hotellets pool fram tills lunchdags. Lunchen åt vi nere vid stranden där jag åt panerad fisk med någon slags potatiskompott med spenat och lök som är vanlig på Balkan och som passar otroligt bra till fisk. Till middag blev det mumsig pizza på den italiensta restuarangen Spaghetti utanför gamla stan och därefter varsin drink på NM Icebar (osäker på namnet) inne i gamla stan som gjorde väldigt starka drinkar. Tips om man snabbt vill bli berusad!

Engelskan i Budva/Montenegro är begränsad och de flesta pratar montenegriska eller ryska och i vissa fall tyska(alla menyer fanns på ryska). Man kan säga att när skandinaviska ungdomar åker till Alanya så åker ryska ungdomar till Budva, det kryllade av ryssar!!

Dag 3.
Redan lördag och rutinerna började falla in. Frukost klockan 9.00. Därefter solskyddsinsmörjning på rummet, hämta kallt vatten i receptionen och sedan poolhäng fram till lunch då vi de första dagarna gick ner till stranden men värmen var något jobbig vilket gjorde att vi dag tre stannade på hotellet och åt lunch där. Bra mat och väldigt trevlig och hjälpsam personal hade vi på vårt hotell. Som sagt inte så bra på engelska men otorligt vänliga och glada. Jag tog en kall grekisk sallad och insåg att kall mat till lunch var helt rätt i hettan. Man blev ju bara ännu mer svettig om man åt en varm köttbit till lunch. Vi svettades lika mycket som man brukar svettas på ett helt år denna resan. Vi är ju så ovana vid värmen som översteg 30 grader varje dag och det var nästintill lika varmt på kvällar och nätter.

Angående vattnet så är det drickbart i både Montenegro och Kroatien men det smakar ganska mycket klor så jag föredrar vatten på flaska. Vi blev dock uppmanade att inte dricka vattnet på hotellet utan fick istället gratis fylla våra tomma flaskor med kallt vatten eller jucie från en automat i receptionen. Fungerade utmärkt och vi lade inte en krona/euro på vatten under hela veckan.

Eftersom minnet är kort minns jag inte vad vi gjorde efter lunchen. Det kan vara så att vi var så slitna att vi gick upp på det svala rummet och sov några timmar. Duschade, drack en öl på balkongen och på kvällen när solen gått ner gick vi till stranden där vi hade bestämt oss för att äta på restaurang Jadran som enligt Lonely Planet skulle vara bra. Bra på fisk speciefikt men det är ALLA ställen längs med kusten. Vi hann komma ner till bargatan ta ut pengar och näst intill se restaurangen när jag plötsligt blev akuuuut toanödig och fick springa in på första bästa bar och låna toaletten. Det var lika bra att vända och gå hem igen. Istället blev det middag på hotellet så att jag skulle ha nära till toalett. Den kvällen åt jag den bästa (cevapi’n) cevapcicin ever med färskost och pommes till.

Utsikten från balkongen över Budva.

Dag 4.
S mådde lite illa så vi valde att hänga vi poolen på förmiddagen och äta lunch på hotellet där jag åt en utsökt serbisk köttgryta med fläskkött, paprika, lök och tomat, kallad Leskovacka Muckalica. Väldigt lik den turkiska ottomanska kebaben. Efter lunchen tog vi en taxi till berömda Sveti Stefan som är en ö ca 1 mil från Budva bestående av ett lyxhotell. De som inte bor på hotellet får inte komma in på ön så vi nödje oss med att ligga på stranden bredvid ön och bada i det kristallklara turkosa vattnet. Loved it! Taxiresan visad sig dock att bli en riktig tursistfälla då vi åkte på taxameter vilket blev 30 Euro för enkel resa (åkte med Taxi Budva). Vi borde läst på lite bättre innan avfärd då det tydligen fanns ett annat taxibolag som tog ca 10 Euro per resa, det gick lokalbussar dit för några ynka Euro och man kunde även tagit en båt dit för 5 Euro tur och retur. Så hela resan gick på 60 Euro då vi även tog taxi tillbaka till Budva. Det sved såklart i plånboken men det är sånt som händer. Denna dag åt vi middag på restaurang Greco på stranden till livemusik i form av en saxofonist som spelade så fruktansvärt falskt.

Dag 5.
Vi kollade upp var busstationen låg - ca 200 meter från hotellet vilket var heeelt okej. Vandrade sedan vidare till en mysig resturang som låg lite avskillt från resten av stranden och bargatan. Där åt vi lunch - fyllt fläskkött med skinka och någon inhemsk ost.

Ingen sås (som vanligt), inte ens ajvar som annars är väldigt vanligt på Balkan. Även Brandyn som man ofta kan få en shot av innan man lämnar restaurangen lös med sin frånvaro under hela resan (vilket i och för sig inte gjorde något eftersom brandy smakar vidigt enligt mig). I Kroatien förra sommaren fick vi Brandy på i pricip alla restauranger vi åt på. En annan sak som jag inte har stött på förut är att man får in notan direkt som då ofta läggs i en liten skål eller ett glas som står på varje bord. Man behöver alltså inte säga till om notan utan bara sträcka ut glaset med alla samlade kvitton och pengar när man är klar. Att betala med kort är inte en självklarhet så för att vara på den säkra sidan är kontanter bra att ha.

På eftermiddagen tog vi bussen till Kotor som ligger ca 35 minuter norr om Budva. Har för mig att resan kostade ca 6 Euro tur och retur. Det var superenkelt att köpa biljetter. Klurigare var det att hitta rätt buss. Det var ganska förvirrat och alla sprang runt och viftade med sina biljetter och försökte hoppa på varenda buss som kom in på stationen även fast det klart och hyfsat tydligt stod slutdestination i varje bussfront. Bussarna var i regel ca 10-15 minuter sena. Själva Kotor då - fantastiska vyer och ett gamla stan i miniatyr utformad som en labyrint. Även fast vi åkte ganska sent på eftermiddagen var det plågsamt varmt att gå runt innanför murarna i labyrinterna och vi tog en ölpaus längs med vattnet utanför murarna i solnedgången. Därefter begav vi oss tillbaka till labyrinten för att äta en bit mat på en riktigt bra restaurang. Jag åt fläskkotlett i gorgonzolasås vilket helt klart var den bästa matupplevelsen under resan. Vid 21-tiden tog vi bussen tillbaka till Budva och stupade i säng efter ännu en lång, varm dag.

Två bilder från Kotor-bukten. Magiskt vackert vid solnedgången.

Dag 6.
Efter frukost och insmorning gick vi ner till stranden i Budva och tog en taxibåt till ön Sveti Nikolas (ä.k Hawaii). 3 Euro tur och retur. Här hyrde vi solstolar och kunde se hela Budva och gamla stan framför oss samt det turkosa vattnet. Vackert. På Hawaii behövdes badskor vilket nog faktiskt är att rekommendera längs med hela Kroatiska och Montenegriska kusten då det är väldigt stenigt samt risk för sjöborrar. Tyvärr glömde vi våra sexiga badskor på hotellet men mina billiga ballarinaskor från H&M fungerade lika bra att bada i vilket var klokt. Så fort man satte ner foten på en sten kunde man se hur ett tiotal sjöborrar dök upp runt stenen redo att sticka ens små tossingar. Det var alltså bäst att hålla sig flytande på Hawaii för att trampa på en sjöborre gör ont! Vi såg en och annan som stack sig och deras miner var plågsamma när de försökte simma upp till stranden för att sedan sitta och dra ur taggar ut fötterna. AJ! Vid lunch var vi lagom brända och åt cevapi på Restaurang Hawaii på ön innan vi tog taxibåten tillbaka till Budva. Vi badade aldrig på stranden i Budva just för att den var så fruktansvärt fullpackad av folk så Hawaii var helt klart värt ett besök om man inte vill ligga i knät på grannen bredvid. På eftermiddagen blev det poolhäng och på kvällen gjorde vi ett nytt försök med att gå till restaurang Jadran. Förra gången vi försökte fick jag ju akut turistmage... Sista kvällen blev det som väl var en middag på Jadran på bryggan. De var också första kvällen under resan som det INTE var för varmt. Vi svettades inte på hela kvällen. Magiskt att äntligen få känna sig lite fräsch utan att känna hur svettpärlorna uppenbarade sig i ansiktet och hur sminket rann av innan man ens hade kommit fram till restaurangen. Till förrätt tog vi in varitt glas prosecco med en något fattig ostbricka och till huvudrätt åt jag kvällens fiskt. Stället var okej men inte så fantastiskt som Lonely Planet och Apollo fick oss att tro. Lite varningstecken när menyn fanns på svenska (och typ 25 andra europeiska språk) = turistfälla?! Men maten var som sagt god och platsen på bryggan var riktigt mysig.

På dagen var det en taxibåt-brygga och på kvällen blev det restaurangbrygga. Likadant med alla stränder som på dagen var täckta med solstolar men på kvällen byttes alla solstolar ut mot bord och stolar till restaurangerna. Vilket hästjobb att varje kväll ställa fram och tillbaka alla bord och stolar men samtidigt väldigt praktiskt att utnyttja stränder och bryggor på detta sätt.

Som avslutning på vår Budvavistelse gick vi till den berömda baren Casper i gamla stan. En väldigt trevlig och populär bra, med helt okej drinkar och bra musik. Ett typiskt förfestställe och helt klart värt ett besök! Efter drinken var vi så trötta att vi gick tillbaka till hotellet för en sista natt. På vägen hem köpte jag en pannkaka som vanligtvis serverades med nutella men som nötallergiker fick jag nöja mig med jordgubbssylt. Gott och tydligen en klassiker att sälja i alla snabbmatsluckor i Budva.

Dag 7.
Vi försöka äta frukost lite tidigare för att hinna ta ett sista dopp i poolen. Solen hade vi nu fått nog av så vi låg i den varma skuggan vilket var helt okej. Jag plockade färska fikon från trädet bredvid poolen och vi njöt av de sista timmarna innan det var dags att checka ut och gå iväg till busstationen för att köpa biljett till Dubrovnik. Vi hängde på busstationen i två timmar, drack öl och iskaffe och åt lunch innan bussen kom. Bussfärden tog närmade tre och en halv timma mellan Budva och Dubrovnik och kostade ca 20 Euro per person och även denna gången tog passkontrollerna vid landsgränsena sin tid. Montenegro är ju inte ett EU-land ännu vilket kanske försegar processen ännu mer. Jag vet inte. Vad vi inte visste var att det kostade 1 euro per bagage på bussen vilket kom som en chock då vi hade försökt handla upp varenda litet cent innan avfärd. Som tur var kunde jag skrapa fram två euro och vi lämnade Montenegro med endast 2 stycken 50-centare kvar. Living on the edge! När vi kom fram till Dubrovnik tog vi lokalbussen till the Old City, känt från bland annat Game of Thrones. Efter att ha gått vilse en stund bland alla trappor och gångar hittade vi till slut fram till lägenheten som vi skulle sova i, där hyresvärdens fru mötte upp oss och hälsade oss välkomna samt gav oss vår nyckel. Apartment Santa Maria var en riktigt fin och bra belägen lägenhet som kostade 675 Kuna per natt. Väldigt trevliga hyresvärdar och jag önskar att vi hade stannat fler nätter. Bo där om ni vill bo mitt i gamla staden!! Det låg tyst och lugnt mellan trappor och gränder fast med restauranger, barer, (turister) och fruktmarknader alldeles runt hörnet.

Klockan 19.30 hade vi duschat och fräschat till oss för att utforska gamla stan. Det var så varmt att svetten rann ovanpå knäskålarna och armbågarna. Hur ofta händer det? Vi hittade en mysigt restaurang och åt varsin stek med friterade grönsaks- och potatiskroketter och till efterrätt (veckans första och sista efterrätt) åt jag en god brylépudding. Mörket intog staden ganska fort och vi fortsatte med varsin drink på ett stort bartorg med livemusik. Varsin Cuba libre med lime. I Montenegro gjordes Cuba libren med citron vilket är helt fel! Därefter var vi trötta och gick tillbaka till lägenheten för en sista natt i Kroatien och på Balkan.

Det märks stor skillnad på Montenegro och Kroatien. I Kroatien är det mycket fler skandinavier, engelskan i lite större och turistigare städer så som Dubrovnik är mycket bättre, restaurangpersonlaen är mer serviceminded och det är helt klar mer turistigt i Kroatien utan att bli lika turistigt som i Grekland, Spanien och andra ”turistparadis”. I Montenegro kan restaurangpersonal uppfattas som nonchalanta, otrevliga och ouppmärksamma vilket vi kanske inte är så vana vid här i Skandinavien men jag kan tycka det är skönt på sitt sätt att slippa alla påträngande inkastare m.m. De vill en trots allt väl och många försöker verkligen vara vänliga och trevliga trots den bristande engelskakunskapen och ibland den märkbara öststatsmentaliteten.

Dubrovnik - en häfig gammal stad med otroligt många charmiga gångar, trappor och restauranger. Och människor! 

Dag 8.
Klockan ringde 06.30 och vi gjorde oss redo för hemfärd. Tog en taxi från gamla stan till Dubrovnik flygplats vilket tog ca 30 minuter och kostade 250 Kuna, fast pris. Allting var väldigt organiserat och taxibilarna stod uppradade så som i Sverige så man fick helt enkelt ta den första taxin i ledet. Incheckningen på flygplatsen gick väldigt smidigt liksom flygningen tillbaka till Arlanda. På Arlanda möttes vi av ösregn och åska. Jag passa också på att drabbas av en migränattack från helvetet. Fy fan vad ont jag hade. Så dagen var därmed förstörd och jag sov och spydde resten av eftermiddagen. På kvällen fick jag i mig lite nuggets och pommes från Burger King och sedan somnade jag gott för att dagen efter vakna och äntligen få äta svensk hederlig frukost med mörkt bröd, vanlig hyvlad ost, brieost och salami samt bryggkaffe. Kaffe har nog aldrig varit godare. Jag kan också säga att efter att ha lett av turistmage följt av förstoppning i fem dagar fick kaffet fart på magen igen, hahaha.

Som slutkläm på denna resedagbok vill jag verkligen ge tummen upp för Montenegró och den otroligt vackra kusten längs med adriatiska havet. Vädret var bra och kanske lite för varmt för min smak men hellre för varmt än kyla och regn som Sverige hade under samma vecka. Solen sken i princip hela vistelsen då molnen och åskovädrena endast kunde skådas på håll över de höga bergen som ligger innanför kusten. Det är ett oroligt häftigt landskap i både Kroatien och Montenegro och hade vi gjort om resan hade vi försökt ta oss inte i landet för att se mer av landskapet som finns där. Kanske hyrt en bil då trafiken i båda länderna är väldigt sansad. Bilarna använder lyse även på dagen, stannar vid övergångsställen, håller oftast hastigheten och använder till och med blinkers. Vad man inte kommer ifrån är tutan. De tutar till allt och alla!